Recensioner

Mat och destillat har fått rum i anrika, men nedlagda Conditori Lundagårds lokaler. Det är svindlande högt i tak och de tunga kristallkronorna sätter standarden för hela kvällen. Det är hög nivå på samtliga moment under kvällen och stämningen är relativt avslappnad för en fredagskväll...

Vilken lättnad det är, att kliva in i lokalerna som en gång hyste det ålderstigna konditoriet vid namn Lundagård, känt för sin äppelmarängpaj, och slippa lukten av gamla inrökta, stoppade möbler och läggningsvätska, till förmån för aromer och entusiasm...

Var att tag sedan jag var på Carib - dessto roligare att de fortfarande serverar lika bra mat. Revben marinerade i ingefära med mos på sötpotatis och granatäpple - smakade riktigt bra med en Red Stripe till. Trevlig atmosfär och personal - trist bara att gatan utanför är en enda stor arbetsplats...

Om man upskattar en miljö så påminner om handikapptoaletterna på Arlanda är detta platsen för dig, även priserna ligger i samma klass som hutlösa flygplatser. Den billigaste flaskan vin kostade ca fyrahundra kronor. Vi beställde det "stora" skljdjurs fatet för femhundranittoåtta kronor. Vad som var stort med det kunde jag inte se. Hummern som antagligen varit frusen var så överkokt att det blev oätligt, smaksättningen hade dom nog glömmt totalt. Det ingick även havskräftor som även dessa var totalt överkokta och jag tror det var dom minsta jag någonsin sett, där fanns inte ens klor på någon av dom alla tre vi fick. Servisen var under all kritik, och då var det inte ens fulsatt. Vi påtalade att maten inte var till belåtenhet när vi äntligen kunde få kontakt med en servetris (ca 15 min efter vi ätit upp det som gick att äta) Vi hade en annan tid att passa så vi avböjde att få in några nya havskräftor och att vi ville betala i stället, då tog det 15 min till innan vi fick vår nota, servitrisen bara la ner den på bordet och gick fast vi sa att vi skulle betala kontant NU. Det sluta med att vi fick gå fram till baren där personalen stog och fnittra för att vi skulle kunna få vår växel tillbaka. Inte en krona i rabatt fick vi. Ska jag säga något bra om detta ställe så hade dom fantastiskt gott bröd. Men att betala sjuhundrasjuttiotvå kroner för tre öl och några brödskivor tycker jag är för dyrt. Vårt besök ägde rum en lördag kl 20.00

Var där i lördags med flickvännen. Var sugen på italienskt. Blev lite skeptisk när jag såg att de "bara" hade 2 färdiga menyer. Men det var inte riktigt sant. Man kunde också köpa rätterna separat men det var samma rätter som i de färdiga menyerna. Och det blev betydligt dyrare att köpa separata rätter.
Jag började med att jag ville byta min förrätt mot den om fanns i den andra fasta menyn. Men det fick jag inte :-( blev lite irriterad då jag inte fick carpaccio som jag älskar. Fick raviolli istället, hemgjord, inte överkokt.. inte min favorit men ger den 6 av 10. Huvudrätt gödkalv, tyvärr utbankad men serverad med en god sås, tyärr var de grillade grönsakerna overdone/mjuka 6 av 10.
Sen följde en vanliljpannacotta med likörbär..den var en riktigt höjdare betyg 9 av 10.
Totalt 21p genom 3 rätter= 7 betyg.

De hade bra service. Trots ofrivillighet att ändra menyn. Goda viner. Och bra priser.

Glöm inte ta med trevligt sällskap

Det hade egentligen inte spelat så stor roll om Rå epok hade serverat fullkomligt fantastisk sushi eller om den bara hade varit helt okej, vi hade ändå bett er att gå dit. Kanske inte om den hade varit usel, men det är den ju inte heller...

Efter att ha hört mycket gott om maten gick jag och min flickvän till Atmosfär för att äta en god middag. Vi beställde ett par varmrätter var, ett hyfsat rött vin samt efterrätter. Innan vi beställde informerades vi om hur måna de var med råvarorna på restaurangen. Detta påstående visade sig dock ganska skrattretande när min flickvän upptäckte ett tuggat tuggummi i en av hennes rätter!! Servitören bad visserligen om ursäkt men försäkrade oss om att det inte kom från deras personal, vilket genast väcker frågan Hur noga är de med råvarorna på Atmosfär egentligen?! Utöver denna ringa utsäkt fick vi dessutom be personalen se över den fulltecknade notan varefter diskussion med chef det drogs av för en mindre rätt. Personligen hade jag väntat mig betydlig mer från en restaurang med Atmosfärs ambitioner! Be om mat utan tuggummi om ni mot förmodan går dit!

När det är precis så fuktigt, blåsigt och kallt som det bara kan vara i Malmö en viss tid på året, är det befriande att få lämna verkligheten för en stund och träda in i ett imaginärt Karibien...

Fick en avsmakningsmeny i present av min sambo - visade sig vara en fantasisk present. Valde den tidiga sittningen (18-20) och blev trevligt bemötta och hänvisade till ett lågt bord vid fönstret. Under lite drygt två timmar serverades snow crab, Tharakihi(Vit fisk) filé med gulbetor och fisklever, Nigiri med vit fisk, häst-maki(!) med pepparrot, bakad grissida och en underbar glass med choklad och passionsfrukt. Till detta drack vi Sake på grapefrukt, spännande japanska öl (bl.a en variant smaksatt med Ingefära) och avslutade med Te. Var själv extremt nöjd med besöket - allt som serverades var fantastiskt välsmakande, fräscht och spännande. Det enda att anmärka på var att min Sambo inte kände sig helt mätt när vi gick därifrån - några extra Japas hade definitvt inte skadat. =)

Det som fascinerar oss mest med Mrs Brown är inte deras periodvis fullkomliga rätter, för sådana kan fler åstadkomma. Det handlar om att de ständigt är så oerhört, otvivelaktigt jämna, om hur de år efter år lyckas ligga på samma, höga kvalitetsnivå...

Jag har för vana att äta min lunch på Brogatan. Inte så att jag gör det varje dag utan bara på lördagarna. Jag försöker komma vid 12-tiden eftersom det är lugnt och inte mycket gäster. Det ger möjlighet att välja plats men eftersom jag är en vanebesökare så har jag såklart min favoritplats.

Jag sätter mig vid mitt favoritbord och väljer samma lunch som jag alltid har gjort. Tar en öl och öppnar boken och läser i en avkopplad miljö som bara kan avnjutas just här. Bra musik, på en lagom ljudnivå, gör miljön komplett.

Personalen småpratar med gäster utan att det blir för insmickrande. Man blir igenkänd utan att det blir jobbigt.

Maten och ölen är som vanligt alltid på topp. Eftersom jag är en vanebesökare som alltid äter samma mat blir variationen helt beroende på kocken i köket. Men oavsett kock är det alltid samma njutning.

Ibland ringer hustrun under lördagslunchen och undrar när jag skall komma hem men ibland känns det som hemma där vid mitt bord. Lugnt och avkopplade...

Väldigt god mat, ett måste om man vill ha fräsch och vällagad mat från det thailändska köket. Nummer 39 är överraskande god, rekommenderas varmt!

Åt Buffe. Fick odiskade tallrikar m fastlimmad/diskad köttbit under och rester av gammal dessert som skrapades fr en tallrik till en annan. Lagom charmigt när du betala 1600 kr för något som kallas lyxbuffé.

Mejlade och det tog över en vecka att få svar.

Ingen kompensation från deras sida... OCH JAG GÅR INTE DIT IGEN.

3 stjärnor, enbart för miljön.

Skulle ha en trevlig eftersits på den numera välkända gourmetkrogen Wollmers. Började med att servitrisen inte hade någon som helst koll på vilka viner som fanns glasvis. "Vi byter så ofta". Beställde förrätt med havskräfta och fick in tre förskrämda pilgrimsmusslor som sedan dränktes i en fond med viss smak av kräfta. När vi klagade på detta så skylldes på kocken men någon förklaring till varför meny och mat inte stämmer gavs aldrig.
Huvudrätten (hjortfilé) smakade bra men var alldeles för rå och någon möjlighet att i förväg ge besked till köket hur man ville ha köket gavs aldrig.
Allt detta till en prisnivå som överstiger de bättre gourmetresturangerna i världen!
Slutkommentar - Dåligt och dyrt! Rekommenderas ej.

Lunchen på Hipp brukar vara bra - men i fredags hade nog fantasin tagit slut i köket. På min talrik serverades en kycklinghalva med brunsås och gelé. Punkt. Smakade OK, blev mätt - men bör man inte förvänta sig LITE mer finess år 2011? Annars kunde jag lika gärna köpt en färdiggrillad kyckling för 25 kronor på ett kebahak kring Möllan..

Testade Grand en fredagkväll i September. Lite märkligt val av lokal att öppna restaurang på - den ödsliga bakgården och den stökiga varuhissen upp till våning 3 skapade verkligen inga förväntningar. Men väl på plats är atmosfären fantastisk lyckad - roliga små bås och en luftig lokal där man lyckats få till en skön känsla. Menyn var kort men trevlig och jag satsade på vildsvin med tillhörande kastanjer och äpple. Till det serverades ett vin från bourgogne som rekommenderades av den mustaschprydde kyparen. Anrättningen var bra - köttet perfekt tillagat, vinet passade bra och det fanns inte mycket att anmärka på. Känner dock inte att man tillför mycket i förhållande till redan etablerade Tempo - känns som samma sak, fast i en lite större lokal. Om jag går hit igen så blir det nog inte för matens skull, utan snarare för att vi är ett större sällskap som vill få plats, eller man man bara vill dricka och ha en skön kväll kring Möllan. Men det kanske är det som rent av är meningen med denna "filial" också - vad vet jag?

En av anledningarna till att vi alltid har hållit Bloom högt, ett par centimeter högre än andra restauranger i samma klass, är att de, oavsett vilka trender som rått, ständigt har agerat på sitt eget kompromisslösa vis. Och de har gjort det med övertygelsen att det är de som har rätt, att deras sätt är det absolut bästa...

Språkvetaren och ”På spåret”-domaren Fredrik Lindström berättade nyligen om sin fascination inför hur människor ständigt längtar efter att upptäcka nya platser, men inte bryr sig om att ta reda på vem som tidigare bodde i deras hus...

Nyöppnade Vollmers har ett track ­record att leva upp till. Den här lokalen, vid en av kullerstens­gatorna på gamla Väster, hyste tidigare Malmös högst rankade restaurang Trio, som plötsligt stängde för gott i vintras. ­Innan dess låg här Trappaner som delvis drevs av samma grupp som Trio...

För inte så länge sedan hade vi en sen kväll på Bloom in the Park. Det var, ur många avseenden, intressant. Med utsikt över Pildammsparken smakade vi oss igenom ett helt batteri av läckerheter som ena stunden var inverterade, i nästa vända demonterade, för att sedan staplas högt och lågt. Att för ett par tusen bli klappad på huvudet och omyndigförklarad av personalen kan också vara intressant – åtminstone om man håller på med socialantropologiska studier. Å andra sidan kanske vi ska svälja stoltheten och gilla läget när vi förvägras en konversation på svenska med Igi Vidal, eller när vi förnekas en presentation av vinmenyn, med hänvisning till att vi ”ändå inte kommer att hitta vinerna på Systembolaget”. Det är trots allt mannen som, med beundran mellan stavelserna, omnämns som kompromisslös, excentrisk och över gränsen. Fast … när vi möts av porlande arabiska på falafelhaket kallas det integrationsproblem. Och i de allra flesta fall är det inget märkvärdigare än bara dålig service att nonchalera gästernas önskemål.

Av någon anledning poppar Bloom-kvällen, fullkomligt oprovocerat, upp som gubben i lådan när vi går in genom dörren till Saiko. Kanske är det den nyvunna utmärkelsen på Restauranggalan i kategorin Årets smaksättare som spökar i bakhuvudet. I motiveringen framhålls bland annat hur köket bryter mot reglerna (kompromisslöst), originaliteten (excentriskt) samt mötet mellan det japanska och det svenska (över gränsen). Men det vore orättvist att dra några som helst växlar på det. Så vi tar av oss skorna, sätter på oss tofflorna och sjunker ner på de mjuka kuddarna – helt förutsättningslöst. Nå, lite förväntansfulla är vi kanske ändå.

Läs hela recensionen på http://vurmat.com/2011/11/18/kompromisslost-excentriskt-over-gransen/

Ordet och, kan man förmoda, företeelsen ”brunch” dateras tillbaka till så tidigt som 1896, enligt etymonline. I den senaste upplagan av SAOL återfinns ordet med definitionen ”måltid som serveras på förmiddagen (egentligen sammanslagen frukost och lunch)”. En inte alltför djärv gissning är att svenska språkvårdare, i analogi med den engelska förlagan, förespråkar ”frunch”. Men oavsett vad man väljer att kalla det, kan de flesta av oss nog enas om att det är ett ganska trevligt påfund...

http://vurmat.com/2011/10/08/bukfylla-med-anor-fran-1896/

Framgång föder framgång, heter det. Vi lär oss bäst genom att lyckas, och vi kan köpa dyra föreläsningar om hur vi bäst rider på den positiva förstärkningsvågen. Med en förteckning över utmärkelser som sträcker sig längre än en genomsnittlig, medelsvensk meritlista, torde diskussionen om ägget och hönan vara tämligen överflödig. Med gastronomiska ordensmedaljer såsom Mårtenspriset 2005 av Skåneländska Gastronomiska Akademien och Årets ekokrog 2010 av White Guide torde teamet bakom Salt & Brygga axla rollen som såväl hönan som ägget...

http://vurmat.com/2011/09/09/pa-langtidsminnet-hallelujalamm/

Det fanns en tid då köttdiskarna på Konsum var fyllda med annat än tillrättalagda, kliniska, små bitar, putsade bortom all igenkänning och befriade från minsta tillstymmelse till det djur det en gång varit. Filéer och kotletter trängdes med lever och njurar. Innanlår samsades med fötter och svansar, och entrecôten delade hylla med märgpiporna. Det fanns en annan syn på mat, som präglades mer av resurseffektivitet och mindre av slaktavfallsfilosofi...

http://vurmat.com/2011/08/24/tant-brun-tant-gron-och-tant-narodlad/

Det finns två typer av kinakrogar, modell sunkig och modell kitchig – nå, lite generaliseringar har ingen dött av. Den förra typen bjuder på mycket skit i kanterna, ett ilsket blinkande utropstecken i hälsovårdsmyndighetens protokoll, och ibland befriande autentisk mat. Den senare stryker gästerna medhårs med guldkantade serviser, etnokorrekta attiraljer och tre små rätter. Vi vet inte vilket som är minst tilltalande, chicken race med E. coli eller snällt och slätstruket. Vilken tur då att det finns visionära vägröjare som Kin Long som, åtminstone på papperet, har hittat en egen väg till framgång och evig lycka...

http://vurmat.com/2011/06/21/piruetter-dumplingar-och-maos-lilla-rodkokta/

Ett stenkast från det bakåtslickade bruset på Lilla torg, lite undangömt, men ändå mitt i, hittar vi stans för närvarande hetaste oäkting. Ambitionen är, för att citera mannen bakom Gamla Västers nya chef-d’oeuvre, att ”laga mat med mer hjärta än hjärna”. Man vill komma åt det enkla, det ruffiga, men samtidigt genomarbetade. Om vi fick en hundring för alla krögare som har tänkt den tanken högt de senaste fem åren skulle vi kunna skrapa ihop till en egen stjärnkrog. Om vi fick lika mycket för alla som lyckats gå från tanke till tallrik skulle utfallet vara betydligt mer knapert. Så när vi kliver in genom dörren och möts av stekosmättad luft och sjudande liv vore det i underkant att påstå att förväntningarna är höga...

http://vurmat.com/2011/05/27/i-stallet-for-slaktavfall-eufori/